Apple annonserade under sommaren på ett WWDC-event att de skulle byta från sin tidigare processorleverantör Intel till sin egen lösning Apple Silicon (M1). Nu när dessa produkter finns att tillgå från finns det många frågor om hur dessa Siliconprodukter fungerar. Några vanliga funderingar är; Kommer mina appar fungera? Hur påverkar det min nuvarande IT och arbetsmiljö? Varför gör Apple det här bytet? Här reder vi ut dessa funderingar.
Först och främst, för att kunna förstå vad Apple Silicon är så måste man också våga bryta ner hur förändringen faktiskt ser ut och fungerar, då det är väldigt annorlunda mot vad som har gjorts tidigare i processorväg. Det vi är vana vid att använda kan liknas med en våg, där ena sidan kan ha definitionen “prestanda” och andra sidan “energi/strömförbrukning”. Tidigare har vi alltid fått välja - om vi vill ha prestanda så har vi fått offra bra batteritid och om vi istället har valt energi/strömförbrukning, så har vi fått offra prestanda.
Det Apple nu har presenterat i och med Apple M1 (Silicon) är ett nytt sätt att se och attackera problemet med den så kallade vågen, där fokuset nu ligger på “effektivitet i relation till energi/strömförbrukning”. I praktiken innebär det här att Apple inte ser på hårdvara på samma sätt som tidigare. Förr var det så att du till exempel kunde ha fler appar ju mer RAM-minne du hade i din enhet eller genom fler processorkärnor enklare kunde använda tyngre applikationer. Med M1 har Apple istället tagit fram ett mellanting, där du som användare inte behöver kompromissa mellan prestanda och batteritid, något som många garanterat lär uppskatta.
Apple har lyckats med det här genom att integrera allt i ett system - eller via ett SoC (System on a Chip). Här finns det flera uppdelningar, eller familjer av processorer som har specifika syften. Det kan bland annat handla om video encoding, bildhantering, grafik eller ren processorkraft - och allt det här finns i ett större chip. Det här i sin tur öppnar upp nya dörrar för hur man ska attackera “vågen” som jag refererade till ovan, gällande när och hur dessa processorer ska användas och vad som händer när de inte ska användas. Det här har nämligen varit något av en utmaning tidigare med andra leverantörer.
Apples datorer med Apple Silicon (M1) är otroligt kraftfulla men också mycket energisnåla, vilket betyder att du får en batteritid du inte har upplevt innan - och en kylning som du knappt tror är möjlig i kombination med den prestanda som erbjuds. Här kan du läsa mer om Apple M1.
Kortfattat, ja. Med det menas inte att apparna inte går att öppna, utan att samtliga appar körs via en emulering (Rosetta 2). Det här kan innebära en viss prestandaförlust, då de inte är utvecklade direkt för M1. I alla fall inte ännu. Många utvecklare har hakat på den här förändringen bra och släpper regelbundet uppdateringar till sina appar. En bra tumregel att gå efter just nu är att om appen finns i Appstore så är chanserna stora att stödet för M1 redan finns på plats.
Hittills så har Adobe ännu inte släppt ett direkt stöd för M1, utan dessa applikationer måste för tillfället köras via Rosetta 2. Däremot så utvecklas hela tiden nya versioner av Creative Cloud som kan användas i ett betaprogram. Det här programmet har än så länge tillgängligt för prenumeranter av Creative Cloud. Microsoft har en version ute idag som stödjer M1, vilket gäller hela deras Office365-applikationsmiljö och likaså med Google Chrome. Arbetar du med Autodesklösningar så kommer dessa också köras genom Rosetta 2, gäller CAD som applikationen Maya.
Rosetta 2 är kort förklarat en så kallad “översättare”, som tar en applikation som endast är gjord för Intel och översätter de instruktioner som finns i programmet så att M1 (Apple Silicon) kan förstå dessa. Det här sker i bakgrunden medan önskad app är öppen. Dock så innebär det här som sagt en viss prestandaförlust, eftersom varje instruktion behöver översättas. Syftet med Rosetta 2 är inte att det ska vara en permanent lösning, utan en lösning som Apple erbjuder för att alla snabbare ska kunna hänga med i bytet som Apple har gjort - både som användare och utvecklare.
Man kan också kalla en sån här typ av lösning för “emulering” (simulering), men jag vill lägga tyngden på att flertalet tester som finns publikt visar om och om igen hur kraftfull Rosetta 2 är och hur lite prestanda som faktiskt går förlorad, så till och med här har Apple utvecklat en fantastisk lösning för övergången till deras Apple Silicon. Här kan du läsa mer om Rosetta 2.
Jag hoppas att den här artikeln har gett dig lite mer insikt i vad M1 (Apple Silicon) är och hur lite Apples byte från Intel påverkar dig som användare. Nu erbjuder Apple även något som “skakar om” vågen mellan prestanda och energi/battertid per watt, något som vi aldrig har sett innan på just bärbara datorer. Jag vet att det kan kännas mycket att hålla reda på när en sådan här stor förändring sker, men om du har några frågor eller funderingar så hör gärna av dig!